Något om...


I Europas rikaste länder fortsätter desperata kvinnor gråta i spåret av bröstimplantatskandalen…

Här hemma?
Kallblodigt konstateras att bröstimplantaten spricker och giftiga ämnen läcker ut i kroppen. Men hur många som har drabbats i Sverige, det är ingen som vet. Klinikerna rapporterar inte in till biverkningsregistret.
Tidigare har Läkemedelsverket gått ut med att 2 500 svenskor har fått implantaten inopererade. Nu har den siffran reviderats till 4000 enligt Aftonbladet (2012-01-02).

Man pratar så mycket och överallt om barnets och kvinnans bästa: riksdagen, polis- och åklagarmyndigheten, socialstyrelsen, kommuner. Överallt!
Den franska hälsoministern sagt att operationer för att byta ut proteserna ska bekostas av staten. Medan de svenska myndigheterna inte kommer att ändra sina rekommendationer…
Mina kära medmänniskor: kan ni prata om något annat än pengar?

Och apropås barn och kvinnor, om att vara eller att icke vara:
Vice överåklagare Eva Nilsson vid riksenheten för polismål har tidigare gjort klart att hon anser att inga fel gjordes när chefsåklagare Peter Claeson åtalade läkaren för misstänkt barnadråp.
Hur kan en okunnig jurist nå sådana svindlande höjder? Mirakel? Knappast. (Låt mig återkomma till dessa mirakel – rättsväsendets squash turnering!)

*
Oj då! Nu är jag ”out of topic”, igen!
Ämnet är ju ”Trettondag Jul”.

Någon som vet varför är den 6:e januari snyggt rödmålad i våra almanackor?
Någon som vet vad är det som firas egentligen?
Kanske för att kyrkor rivs i Sverige? Eller kanske för att svenska folket har på kort tid slutat tro? Vem vet?
Det är många som påstår att om kyrkorna (ett oersättbar kulturarv) rivs är de förlorade för alltid.
Det är många som påstår att om människan tappar tron då finns det inte så mycket kvar…
Utom en snyggt rödmålad 6:e januari i våra almanackor.