Rättsröta är ett begrepp som myntades 1950 och snabbt vann stor spridning i den svenska pressdebatten där rättsskandaler, korruption och maktmissbruk på hög nivå i samhället kritiserades.
Vilhelm Moberg
En aktiv polemiker var Vilhelm Moberg, som var starkt engagerad i kampen mot vad han såg som den svenska rättsrötan. (wiki)
Under de första åren spelade rädsla för befarade skadeverkningar av avkriminaliseringen av homosexualitet (1944) en central roll i debatten. Rättssäkerheten ansågs också sättas ur spel av att homosexuella skyddade varandra och använde rättsmaskineriet för repressalier mot sina motståndare.

Hur står det till med de nämnda skadeverkningarna som homosexuella stämplades med, idag?

Kronologiskt sett finns det mycket mer att gå igenom vad gäller rättsrötan men, än så länge, jag nöjer mig att hänvisa till Lundquistaffären där ifrågasattes hur en domare, i Stockholm under 16 år kunnat frikännas från en rad av anmälningar. Slutligen dömdes domaren Lundquist till avsättning och 18 månader fängelse för bland annat grovt bedrägeri.
Idag är svenska folkets urgamla rätt att få sin sak prövad i flera rättsinstanser kraftigt begränsad.
En indikation på allvaret är att, bland många andra, till och med Skatteverket tillsammans med tio näringslivsorganisationer (i Dagens Industri) sågade förslaget, skrev Eric Erfors i Expressen för ett par år sedan. Han nämnde vidare att t.o.m. självaste Justitieombudsmannen, JO, stämde in i kritikerkören. JO konstaterade att Sverige måste följa Europakonventionens krav på att "få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre domstol" och att vi måste sikta högre än någon möjlig miniminivå.
Hur står det till med rätten att få sin sak prövad i flera rättsinstanser, idag? – Vi återkommer.

I mitt tidigare inlägg ”Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves” citerade jag Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg - bland annat: "Kravet på opartiskhet kommer också till uttryck bland annat i de jävsregler som rättegångsordningen innefattar. Reglerna om domarjäv i rättegångsbalken bygger på en av grundpelarna i domaretiken, nämligen att domaren inte bara de facto ska vara opartisk utan att dessutom inget får förekomma som kan vara ägnat att rubba förtroendet för domarens opartiskhet. Ansvaret åvilar domaren att självmant ge till känna att det föreligger någon omständighet, som kan antas utgöra jäv mot honom."
Hur står det till med förtroendet för domarens opartiskhet, med domaretiken, idag? – Vi återkommer.

I mina inlägg om Bödeln (Bödeln – Bödlarna och deras folk och vidare tom Bödeln I Per Lagerkvists spår) lovade jag återkomma med min påbörjade ”historian om squashturneringen” samt sambandet mellan dessa pusselbitar: squashturneringen - Bödeln och bödelsfolk.
Ett löfte är ett löfte. Ingen nämnd och ingen glömd, men... – Vi återkommer.
Jag, med handen på hjärtat, kan lätt men ärligt påstå vara en envis person med en mycket stark vilja som har ett ganska bra grepp över svensk författning och vågade utmana myndigheterna för att kunna bibehålla mitt (och inte minst relationen till min dotter) ofläckade anseende.
Hur många andra kan påstå, att vid flera olika tillfällen - gång på gång, nekats att få sin sak på ett opartiskt sätt prövad i rätten, eller prövad överhuvudtaget? Det vet jag inte,
Det vad jag är säkert på det är att efter en lång och slitsamt strid som har förstört minst 14 år av mitt liv är vi nu några meter från målet.
Det får inte räcka med att en enskild individ med järnvilja, på goda grunder försöker slingra sig ur ett rättsövergrepp. Samhället måste ta ansvar och se till att rättsvisa verkligen skipas och att sådana rättsövergrepp aldrig får upprepas.

Rättssäkerhet innebär att det finns en rättsordning som bör ge individen skydd mot övergrepp från samhället och andra individer; i denna rättsordning måste ingå juridisk trygghet och att rättsreglerna tillämpas förutsägbart och effektivt.
I dess mest minimala betydelse innebär rättssäkerheten juridisk rättvisa.

Sist men inte minst om Stockholmssyndromet och dess koppling till mina begrepp om bland annat ”squashturneringen” och ” Bödeln, bödlarna och deras folk”
Som många vet, Stockholmssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna fångar mot sin vilja utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. (wiki)
Detta kan vara helt enkelt ett uttryck för identifikation med förövaren som är ett traumarelaterat psykiskt fenomen, som innebär att en utsatt person identifierar sig med angriparen. Det är en form av introjektiv identifikation, motsatsen till projektion.


* * *


Vilka än oöppnade dörrar bankar jag på?
Enligt mina konservativa bakomliggande begrepp, kommer desserten serveras efter avslutad måltid.

Vem granskar granskarna?

Vi återkommer.