Jag är definitivt besviken men ändå kommer att gratta födelsedagsbarnet, någon gång i slutet av augusti. På mitt sätt…

Ni har valt fel man att kränka och håna.

Nu väljer jag att ta bladet från munnen och börja berätta ”lite mer” om vad som egentligen har hänt. Ingen kan komma anklaga mig om jag inte har haft tålamod.
Men innan dess får ni en andaktsstund – några dagar. Jag vill visa en bild som ligger nära mitt hjärta; en liten tankeställare kanske.
Bilden har jag döpt till var är du?
Var är du?  /  Where are You?
Sorg och desperation födda ur kärleken till sitt barn är oftast anledningen till ord och berättelser om verkliga händelser som annars inte kommer ut. Inte så enkelt iallafall.

Till sist, låt mig citera Sir Winston Churchill:
Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början

På något konstnärligt sätt kan tankarna gå till att dansa med vargar


Glöm inte att enligt Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:
INGEN MÅ UTSÄTTAS FÖR TORTYR ELLER GRYM, OMÄNSKLIG, FÖRNEDRANDE BEHANDLING ELLER BESTRAFFNING. (Artikel 5)