Enligt Norstedts ordbok är bödlarna:
1. personer som yrkesmässigt verkställer dödsdom
2. makthavare (personer som har makt att kontrollera och styra) som kränker elementära mänskliga rättigheter.

Pär Lagerkvist tar upp ondskan i tiden och människans grymhet. Han skildrar framför allt hur ondskan försöker kväva människans andliga kvaliteter.
Hans roman,Bödeln, utkom första gången 1933.
Romanen som behandlar människans relation till det onda är på många sätt lika aktuell nu som då.

Pär Lagerkvist (1891-1974) tillbringade sin tidigaste barndom i en lägenhet i järnvägshotellet (idag Gamla domprostgården – vid Kulturparken Småland ). Han föddes som yngste son till en järnvägsanställd och bodde under sina första 12 år med föräldrar och sex äldre syskon i en lägenhet ovanpå järnvägsrestaurangen i Växjö.



Nobel priset i litteratur, 1951
Pär Lagerkvist blev ledamot av Svenska Akademien 1940 och filosofie hedersdoktor i Göteborg året därpå, 1941.

Arton år efter Bödeln tilldelades Nobelpriset i litteratur (1951) till Pär Lagerkvists för den konstnärliga kraft och sann självständighet i sinnet som han strävar i sin poesi för att hitta svar på de eviga frågorna som möter mänskligheten.

Pär Lagerkvist associeras starkt med födelsestaden Växjö.

Han var mycket engagerat inom politik. Hans åsikter blev nedskrivna i hans verk som till exempel i Bödeln.
Boken brändes av tyska nazisterna j 1933 och när kriget kom 1939 stod Lagerkvist på Gestapos dödslistor.

I denna kontext utspelade sig ett intressant samtal mellan Bo Frank (M), Carin Högstedt (V), ledande kommunpolitiker, och Per Svensson, kritiker och författare.

Den politiske Pär Lagerkvist var samtalets ämne i salen Galaxen, Växjös Stadsbibliotek, den andra maj 2012.
En stor del av samtalets ägnades självklart till Bödeln.

Och för de som anser att sammanträffande inte alltid är slumpartade
hänvisar jag till mitt inlägg om en annan händelse som utspelades strax utanför Stadsbiblioteket samtidigt som kulturella samtalet ledde till sitt slut. (se här Kronobergsmodellen ).

Det återkommande temat i flera av Pär Lagerkvists verk är hans beskrivning av den sekulariserade människans ofrånkomliga ångest inför en värld utan Gud - en tro på en gud som inte längre finns.

Pär Lagerkvist gick bort 1974. Han är begravd på Lidingö kyrkogård.

I Växjö, liksom sitt nerhuggna namn i Storgatan längs
det så kallade Kulturstråket i Växjö centrum, finns också
en väg uppkallad efter honom – Pär Lagerkvists väg.




I det kommande inlägg följer vi den vägen...