*
MEMENTO:
De flesta mammor är bra mammor.
Men det finns undantag där vissa mammor helt spårar ur!

(en otäck nyhet från Frankrike):
Franska medier rapporterar att vidriga detaljer om vad som egentligen skedde i besöksrummet på fängelset Toul har framkommit i samband med rättegången i Strasbourg.
Fängelsepersonalen trodde att det handlade om vanliga familjebesök, men i själva verket tog mamman med den 4-årige sonen så att hans fängslade pappa kunde våldta honom.
Efter att ha täckt för fönstret i dörren med svarta sopsäckar satte (mamman) Sabrina Bonner en ögonbindel på den fyraårige sonen och tvingade honom att ställa sig på knä på en stol. Sedan våldtogs pojken…
(publicerat 28 september i Metro).
*

Läs noggrant igenom dessa representativa citat från Pär Lagerkvists Bödeln:
(…)
– Ja det är klart att bödeln måste ha en makt som ingen annan, så när som han står det onda. Och
att bilan och allt sådant har makt i sig själv, det är visst. Därför törs ingen komma sin hand vid det och inte vid något som bödelsfolk har rört vid.
– Jo, det är sant.
– Där är krafter tillstädes som ingen mänska ens kan ana, det är säkert det. Och det onda släpper inte, om det bara fått tag engång.
– Det vet du inte, sade en man som suttit och te gåt hela tiden. Det onda är inte lätt att riktigt lära
känna, och får man göra det kan det hända att man blir förundrad. Inte för att jag fattar just så mycket jag heller, men det har liksom haft mig hos sig engång och låtit mig se sitt ansikte så att säga. Det minns man hela livet igenom, om det invigt en på så vis. Och det underliga är att sen är man liksom inte rädd det mer. '
(…)
Han såg på henne, på den fattiga kvinnan som var som en tiggerska, mötte hennes blick.
– Jag vänder mig bort - för jag kan inte uthärda att se jorden så skön. Men hon står kvar och ser dit ut ända tills det skymmer.
Hon är en fånge som jag i vårt gemensamma hem, men hon kan se jordens ljuvhet och ändå leva.
Bödelshuset håller hon rent och prydligt som om det vore en mänskoboning. På bordet där jag skall äta lägger hon en duk. Jag vet inte vem hon är, men hon är god mot mig.
När det mörknat stryker hon mig över pannan och säger att bödelsmärket finns där inte mer. Hon
är inte som någon annan, hon kan älska mig. Jag har frågat mänskorna vem hon är, men ingen känner henne. Kan någon säga mig varför hon älskar mig och sköter om vårt hus?
Mitt hus är ett bödelshus! J ag vill inte ha det till något annat! Jag grips bara av en ändå förfärligare ångest då!
När hon somnat stilla i min famn stiger jag upp och lägger täcket över henne, gör mig i ordning – så tyst att hon inte skall vakna. J ag smyger mig ut till min gärning i natten - ser himlen hänga hotfull och ruvande över jorden. - - Det är gott att hon inte blev väckt. Det är gott att jag är ensam med mitt, med det som måste bäras.
Men jag vet att hon väntar mig när jag vänder tillbaka från mitt värv, att hon möter mig när jag kommer där dignande och nedsölad av blod.
(…)
Jag längtar efter den tid då ni skall vara utplånade från jorden och min arm äntligen skall få sjunka.
Inga hesa röster skall ropa längre upp mot mig, jag står där ensam och skådar mig omkring, förstår att allt nu är fullbordat. Och jag går ut i det eviga mörkret, med min blodiga bila slängd kvar efter mig på den öde jorden, till minne av det släkte som levde här!

Han såg ut över dem med hård och flammande blick. Så sköt han undan bordet med ett ryck och gick vred mot dörren. Han tog i den - men kvinnan som suttit bredvid honom och som såg ut som en tiggerska reste sig upp och talade till honom därborta med en ljus och stilla röst, hennes ansikte lyste av en hemlig, smärtfull lycka.
– Du vet att jag väntar på dig! Jag väntar dig ute bland björkarna när du kommer dignande och nedsölad av blod. Och du får lägga ditt huvud i mitt sköte, och jag skall älska dig. Jag kysser din brännande panna och torkar blodet från din hand.
Du vet att jag väntar på dig!
Han såg på henne med ett stilla, sorgset leende.
Utanför hördes trummornas dova slag - han stod och lyssnade.
Så tog han ett tag åt bältet och gick ut i den råa gryningen.


MEMENTO:
Enligt Nordstedts ordbok är bödlarna
1. personer som yrkesmässigt verkställer dödsdom
2. makthavare (personer som har makt att kontrollera och styra) som kränker elementära mänskliga rättigheter.

OM BÖDLAR OCH DERAS FOLK.
Fortsättningen kommer…