Kejsarn har talat…


Kejsarn har gjort sig synlig. Igen.
Hans höghet skriver själv på sin bloggsida:
Scenen utspelar sig i ett garage där en skurk håller på att meka med en Mustang (what a beauty) och låten spelas på en radio i bakgrunden. Dom flesta som ser filmen lär knappast ens lägga märke till musiken, men va fan, jag tycker det är lite fränt ändå jag.

Jag har flera gånger kritiskt uppmärksammat kejsarns bravader.
För inte så länge sedan lade jag ut ”lite ironisk reklam” för kommande DVD-release. I ursprungliga bloggposten var det ”bara” den gröna restriktionen från amerikanska lobbyorganisationen Motion Picture Association of America (MPAA). Vid senare tillfälle har jag förtydligat och sedan hopfogat den röda restriktionen också…

I min tidigare bloggpost, Kejsarn av Hollywood kan man läsa om hur den mediokra låten (milt sagt!) har kopplats till ”Fire With Fire” produktionen…

Senare, i maj, i bloggposten En gång… Alltid… Hollywoods Kejsarn uppmärksammade jag radioprogrammet ”Nanne i P4” där temat var ”pinsamheter”. Det finns där en intervju med kejsarn som ringde för att berätta…
Min kommentar var: ”Det är ingen som kommer att vinna på en artificiellt skapad hjälte.
Ju högre man klättrar desto smärtsammare blir fallet"…

Nu letar kejsarn febrilt efter ytterligare syndabockar till sitt misslyckande och, bland annat, försöker linda in en hård kritik: skyldig är kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth för att ”den fattige trubaduren” inte får guld och gröna skogar för sin utomordentliga undermediokra kulturinsats…
Man undrar (återigen ironiskt!) hur lång tid tar det innan utbildningsministern Jan Björklund tilldelas kritik för att ”radioscenen” inte visas på skolornas filmdukar som utbildningsmaterial i olika ämne som musik, media, mm. …


Som ett postskriptum hänvisar jag till en parallell, i ett annat inlägg som jag skrev för ca ett år sedan: Något om gränser mellan sanning och lögn.