Singoalla i Påskdagen


Ett par mil från Moheda vid Lädja, några kilometer norr om Berg, ligger Singoallas grotta vid ett brant bergstup vid Klintasjön (22 meterdjup).
Viktor Rydberg
Viktor Rydberg var en av 1800-talets stora diktargestalter och en inflytelserik liberal förkämpe för humanism och tolerans.
Kultaklint

Rydberg tillbringade några år som informator hos herrskapet på Bergs säteri.
Singoallas grotta
Klintasjon
Uppenbarligen, fascinerad av landskapet, av den udda belägna grottan, hämtade Rydberg här inspiration till romanen Singoalla.
En romantisk meddeltidsberättelse som handlar om kärleken mellan mystiska Singoalla och riddaren Erland.
Om Sorgbarn och sorgbarnen

Här är ett citat ur 1894 års upplaga:
Medan brodern Erland ännu vilade vid ingången till sin grotta och drömde sig in i den bleknande aftonradnaden, sågs på andra sidan bäcken en av främlingarne, en kraftig yngling med brun hy men blonda lockar, närma sig. Han stannade, såg sig omkring likasom med igenkännande blickar, ehuru han säkerligen aldrig förr varit på denna fläck, gick därefter över vattnet och fram till eremiten och satte sig på mossbädden bredvid honom.
Med undran åsåg Johannes, där han stod på något avstånd, detta uppträde, och hans undran växte, när Erland och ynglingen samtalade med varandra och Erlands anlete under samtalets lopp präglades av kraftig uppmärksamhet. Johannes' undran nådde sin höjd, när han slutligen såg, huru ynglingen, först efter en lång omfamning, med tårar skildes från Erland och gick tillbaka in i skogen.

Att fråga om betydelsen av denna syn, det ville Johannes icke, ty det vore ju alltför tydligt ett bevis på en för eremitlivet icke rätt passande nyfikenhet. Men han väntade, att Erland själv en dag skulle säga något därom.
Erland sade dock intet. Följande morgon, när Johannes gick att fiska i insjön, följde honom brodern Erland.
Johannes sköt ut sin båt och gjorde sitt fiskredskap i ordning. Han sjöng härunder med dämpad röst en visa om Simon Petrus fiskaren. Erland satt vid stranden i skuggan av en lind och fördjupade sig åter i sin kära bok "Om vilan i Gud".


Samtidigt var Rydberg en författare som aldrig blev nöjd. Han brukade göra ändringar varje gång en av hans böcker kom ut i ny upplaga.
Singoallas första upplagan har ett helt annat slut än den sista…

Ett annat citat ur text som återges efter Ingemar Wizelius textkritiska utgåva av Singoalla:
Sagan slutar, såsom när under ett strängaspel strängarne plötsligt brista i ett disharmoniskt accord, förrän detta hunnit upplösas i försonande samljud. Ty harmoni och försoning, hvar finnas de härnere? Hör, stormen börjar åter brusa i skogen! Sjunger hans vilda röst om harmoni och försoning? Orkanen ryter högt öfver jorden; men nere, i dess mull, arbetar förgängelsen, alstringskraften och åter förgängelsen. Blomman uppspirar, för att dess skönhet skall maskstingas; barnasjälar uppstiga ur det obekanta, för att iklädas stoftskrud och orenas af synden. Trängtar du efter evig skönhet, obefläckad oskuld, oförgänglig lycka, sök den icke på jorden, men hoppas på evigheten!


Det var min Påskdag