Med lugna favoriter mellan Skåne och Småland.



Det var Kristianstads Bokfestival sista dag idag.

I citatets

Alla människor projicerar, föreställer sig saker om andra. Det är ofrånkomligt.
Att få sina cirklar rubbade kan vara kämpigt, å andra sidan är det roligt när oväntade saker händer"

spår, fick jag lyssna Maja Lundgren som berättade om Mäktig Tussilago, om Oscars triumf i ögat.


*

Sen var en intressant författardebut: CajsaStina Åkerström – Du och jag, farsan..
Genom att skriva den här boken har jag försökt återskapa något av det försonande samtal pappa och jag aldrig fick, i levande livet beskriver CajsaStina Åkertröm sin bok…

Har hon lyckats?
Läs boken och kanske… Fråga stjärnorna.

En trist historia om en pappa som älskade sin dotter men klarade inte framföra det i sin direkta relation med sin dotter under sitt korta liv. Och en dotter som längtade så mycket efter pappas kärlek och öppenhet…

Den ständigt återkommande drömmen, ännu efter tjugofem år:
Jag letar febrilt i min adressbok efter ditt nummer. Det måste finnas där. Det finns inte där, inte i mobilens kortminne hel¬ler. Bland alla telefonnummer till musiker, skivbolagsfolk, bokare, andra artister, gamla och nya vänner,
nya och gamla ickevänner, folk, folk... finns inte numret till den ena av de mest betydelsefulla människorna i mitt liv – min far. Hur kan det vara möjligt? Det är inte möjligt. Det måste finnas där. Jag har ringt numret en enda gång tidigare. Någon gav mig det, så där i andanom. Någon sa mig att du fortfarande lever och har så gjort i alla dessa år - som om någon ryckt undan mattan för mig; allt jag hållit för sant - en chimär?
"Varför?" frågar jag dig i vårt enda samtal. När jag vaknar har jag redan glömt ditt svar. Varje gång samma sak.

Hur skulle en dialog mellan oss se ut idag? Balansen förskjuten. Jag är nu en vuxen kvinna. Då var jag bara barnet, med en respekt för dig så stark att den gränsade till ren och skär förskräckelse.
Skulle jag vara en fruktansvärd vuxendotter, en sådan där som ger igen för inbillade och verkliga oförrätter i barndomen? Jag är rädd att jag skulle vara det. Hemsk. Ja, grym rentav. Förmodligen en för mig övergående men nödvändig process, för att vi skulle kunna mötas du och jag. Som jämlikar.
En far - att växa med, att bryta med och försonas med. En manlig norm - att formas av, att anta, förkasta och ompröva. I all oändlighet

inleder CajsaStina Åkerström boken som jag varmt rekommenderar.



Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.