En retorisk fråga:
Hur står det till med rättssäkerheten i landet Sverige?

I en mycket intressant debattartikel i Newsmill (publicerad: 2009-05-19) förklarar stjärnadvokaten Per E Samuelson varför åklagarkåren behöver etiska regler.
Åklagarna saknar etiska regler och maktmissbruk inom kåren är vanligt förekommande anser advokat PER E. SAMUELSON. Han efterlyser ett personligt ansvar för åklagarna som inte sköter sig samt "Pricka dom, varna dom, ta titeln ifrån dom! skriver han.
Av egen erfarenhet kan jag bara bekräfta vad advokat PER E. SAMUELSON skriver om att på senare tid har en hel del rättsfall förekommit som gör att man kan undra över om åklagarna i praktiken följer de regler som gäller för deras verksamhet.


Den största skandalen i svensk rättshistoria
kan man läsa på kriminalkanalen.se i en debattartikel publicerat för ett år sedan.
Där statsåklagare Nils-Eric Schultz och advokat Peter Althin kräver en oberoende kommission för att granska polisens användning av infiltratörer och olaglig brottsprovokation.
De personer som knöts till polisen såsom informatörer/infiltratörer var ofta kriminellt aktiva. Var de inte kriminella från början så blev de det i sin roll som infiltratörer av kriminella kretsar. Han/hon lämnade löpande information till sin hanterare, varav kommissarien Olle Liljegren var en.
Intressant, va?

Rättssäkerhet betyder inte bara att ingen oskyldig ska riskera att drabbas av straffansvar utan även att den som har gjort sig skyldig till brott ska lagföras.Oavsett om det är fråga om en läkare, barnmorska, konstnär, åklagare eller biskop. Det skriver Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare i Malmö i en annan debattartikel publicerat i samma Newsmill.


I ett äldre svarsbrev från 2006 skriver Thomas Bodström bland annat som svar till frågan om vi är lika inför lagen och hur fungerar rättsväsendet:
När det gäller frågan om hur den nämnd som utövar tillsyn över advokatväsendet bör vara sammansatt är det min, och många andras, bedömning att det i vårt rättssystem är av yttersta vikt att vi har en fristående och oberoende advokatkår som inte kan påverkas av statsmakterna.
samt
Av rättegångsbalkens regler om jäv framgår att en domare inte får avgöra ett mål om det föreligger någon omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Menar du verkligen det, Thomas Bodström?

***

Sist men inte minst, låt oss ta en liten runda på Regeringskansliet där ansvarige statsråd på Justitiedepartementet, Beatrice Ask, skriver bland annat:

De allmänna domstolarna handlägger brottmål, tvistemål och ett antal domstolsärenden. De grundläggande reglerna för detta finns i rättegångsbalken och lagen om domstolsärenden. Genom reformen En modernare rättegång, som började gälla den 1 november 2008, genomfördes stora förändringar i det processuella regelverket. Reformen syftar till ett bättre utnyttjande av modern teknik i rättegångar, mer flexibla rättegångsregler samt ett större ansvar för parterna att driva målet fram till avgörande. Reformen innebär också särskilda insatser för hovrättsprocessen i syfte att göra domstolarnas olika uppgifter i instansordningen tydligare.
Frågor om hur domstolarna kommunicerar med medborgarna, till exempel hur parter och andra blir bemötta i domstolarna, utformningen av domar och beslut samt informationen från domstolarna till medierna, har stor betydelse för allmänhetens förtroende för domstolarna.
Justitiedepartementet ansvarar för åklagarväsendet och för att åklagarväsendet får förutsättningar att uppfylla de krav som regeringen ställer på verksamheten
samt
De lokala åklagarkamrarna har ett heltäckande ansvar direkt under den centrala myndighetsledningen, och alla åklagare har en nationell behörighet.


Och kanske det viktigaste, om Lag och rätt:


Vi är alla födda fria och jämlika

Lagarna ska värna demokratin och de mänskliga rättigheterna. De ska åstadkomma en god balans mellan olika intressen i samhället. De ska vara lättbegripliga, konsekventa och kunna stå sig under lång tid. Att rättsväsendet fungerar väl är en förutsättning för hela samhällslivet, såväl för näringslivets utveckling och den ekonomiska tillväxten som för människornas tillit till varandra och förtroendet för samhällsfunktionerna.
Likhetsprincipen måste gälla för alla!
Ingen står över lagen och alla ska behandlas lika inför lagen: även åklagare, domare, advokater och andra i det svenska rättsväsendet. Och socialförvaltningen med dess tjänstemän som besitter en avsevärd (oberättigat!) makt är ingen stat i stat!


Bästa Beatrice Ask: låt oss ta en titt längst upp på denna sida…
Justice must not only be done, it must also be seen to be done!




1. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse.
Ingen kan ta ifrån dig dina mänskliga rättigheter.
2. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall äga följande minimirättigheter:
a) att ofördröjligen på ett språk, som han förstår, och i detalj bliva underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot honom;
b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar;
c) att förevara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångsbiträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordra;
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas emot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom;
e) att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen.