Imorgon firar man kvinnodagen.

Alla människor är värda grattas på sin dag.
Så att jag passar på och framför ett stort GRATTIS på dagen!

På DN.se:s förstasida kan man se en bild med hänvisning till Internationella kvinnodagen i Petrograd 1917...
Kvinnodagen i Petrograd

Om vi blickar lite bakåt i tiden, man kan se att DN:s blick åt Petrograd kan kopplas vidare till Aleksandra Kollontaj som förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande.

Bland annat bekämpade hon tidens feminism eftersom hon ansåg denna vara borgerlig.(...)
Det som (i dagens mening) är anmärkningsvärt är att Kollontajs uppfattningar kan anses ligga mycket nära vissa riktningar av dagens radikalfeminism.
 Madame Kollontaj
Många av er minns eller på något sätt har hört talas om ”Madame Kollontay" som mellan åren 1930 och 1945 var Sovjetunionens minister i Stockholm, med ambassadörs rang från 1943.


Betydande, märkligt eller medförande?

Kanske det om man skulle gräva lite i Madame Kollontays stora betydelse för förhållandet mellan Sverige och Sovjetunionen under den kritiska tiden under andra världskriget och att hon gjorde vid flera tillfällen Sverige goda tjänster... Att hon förde vid flera tillfällen viktiga diplomatiska förhandlingar, särskilt i samband med förspelet till vapenstilleståndet mellan Sovjetunionen och Finland...


Var det under året något snack om tidigare ryska affärer?
En (retorisk?) fråga har jag läst på Monica Antonssons blogg under inlägget:
Vad sade du till KGB, Jan Guillou ?


*

Men vidare till dagens affärer...

På DN.se:s ekonomi sida under kategorin ”jämstäldhet” kan man läsa om att Mäktiga kvinnor är för kvoteringslag.

Det hänvisas till Veckans Affärers kommande nummer där det skrivs om att en majoritet av de 100 kvinnor som anses ha störst makt i svenskt näringsliv och som numera är för en lag som tvingar börsbolagen att öka antalet kvinnor i styrelserna.

Genusforskaren och företagsekonomen Agneta Stark är inte förvånad och säger till Ekot att:
De här sluga maktkvinnorna har insett att nu är det läge att flytta fram positionerna ordentligt genom att trycka på i det politiska systemet på samma sätt som de säkerligen trycker på inom sina egna nätverk.


Själv ser jag inget märkligt i saken, tvärtom.

Det vad jag anser som mycket märkligt (milt sagt!) är följande statistik från SCB (år 2008):

Hemmaboende barn och ungdomar, antal efter kön, ålder, vårdnadshavare och tid:
- ensam vårdnad, mor: 118.005 (90,8%)
- ensam vårdnad, far: 11.929 (9,2%)
Räknat på 7,3% av 1.787.995 barn, där i 92,7% det råder gemensam vårdnad, båda biologiska föräldrar.

Skulle kanske de här sluga maktkvinnorna tillsammans med ALLA GRATTADE PÅ DAGEN inse att nu är det läge att flytta back positionerna ordentligt genom att trycka på i det politiska systemet på samma sätt som de säkerligen trycker på inom sina egna nätverk och kräva kvoteringslag i barnavårdnad genom att öka antalet män som vårdnadshavare?

Vi skulle kanske ha 50.000 gladare barn i Sverige...

Jag bara räknar och undrar...
Inget snack om ideologiska övertoner.