Från en tankeställare till en annan...
Kanske vägen tillbaka till oskyldighet...



Vissa har lätt, och njuter till och med, att slå någon annan stackars som redan ligger, kanske helt utan chans.
Vissa tittar på, andra skrattar och går vidare, men ingen verkar bry sig om människas lidande.
Det är svårt, nästan helt omöjligt att förstå den ondskan och nonchalansen. Livets cykel är detsamma: vi alla har varit barn och hjälplösa i början...

Det sägs att det finns alltid en mening, någonting bra, något positivt i det som sker.
Men vad är meningen med att stå ut och ta emot ondskans sparkar när inget barn finns längre?...

Man står plötsligt ensam och letar efter sitt eget blod, efter den som man älskar.
Man måste hitta vägen tillbaka, tillbaka till oskyldighet...