Frn en tankestllare till en annan...
Kanske vgen tillbaka till oskyldighet...



Vissa har ltt, och njuter till och med, att sl ngon annan stackars som redan ligger, kanske helt utan chans.
Vissa tittar p, andra skrattar och gr vidare, men ingen verkar bry sig om mnniskas lidande.
Det r svrt, nstan helt omjligt att frst den ondskan och nonchalansen. Livets cykel r detsamma: vi alla har varit barn och hjlplsa i brjan...

Det sgs att det finns alltid en mening, ngonting bra, ngot positivt i det som sker.
Men vad r meningen med att st ut och ta emot ondskans sparkar nr inget barn finns lngre?...

Man str pltsligt ensam och letar efter sitt eget blod, efter den som man lskar.
Man mste hitta vgen tillbaka, tillbaka till oskyldighet...