I höstas intervjuade Lasse Granestrand (DN.Livstil) författaren Nina Björk.
Författaren och debattören Nina Björk har i femton år dissekerat hur vi lever i familjen och samhället. Skurit upp Disneyfilmer, patriarkatet, mammamyter och lyxväskor. Hennes bok från 1996, ”Under det rosa täcket”, blev en feministisk klassiker med över 100 000 sålda exemplar.
Men vad vill hon nu?

Hur praktiserar du feminismen i familjelivet?
–  Ansvaret för barnen har jag och min man lyckats dela rättvist, tycker jag. Han lagar mer mat, men städningen är mest min.
Jag kan inte tvinga på honom min uppfattning om hygien och ordning. Men han tar badrummen. Han har lättare att sympatisera med vår dotters klädintresse än jag. Men ändå har det på senare tid blivit mer könstraditionellt eftersom jag ser barnens behov innan han gör det och planerar för när det är dags för inköp.
Går du med spikskor på människors drömmar?
– Jag tycker att jag kan ta mig rätten att prata om hela samhället. Påverkan i dag är massiv, men diffus, avsändaren otydlig. Förr var det prästen och läraren som var auktoriteter. Jag är bara en obetydlig kulturskribent som tycker att moral är viktigt, vad som är ont och gott och hur vi ska leva för att planeten ska överleva.

*

Vad kommer författaren Nina Björk svara imorgon till Dennis Nørmarks öppna brev till alla svenskar publicerat på DN.Kultur idag? (uppdaterat - se längre ner)

*
Dennis Nørmark är dansk antropolog, författare och skribent.
Citat ur brevets (Kære svenskere) avslutning:
Ni har startat ett krig mot män genom att främja kvinnor och därmed diskriminera män betydligt mycket mer än vi gör i Danmark. Ta exempelvis det senaste påfundet om att införa en högre skatt för män. (Ett förslag i Umeå kommun, reds anm.) Naturligtvis blir de förbannade eftersom det är ett gement tjuveri. Det skapar bara nya offer, även om ni har fått det framargumenterat att män har en så stor moralisk skuld att de sannerligen borde tåla att hamna på minus här.
Därutöver diskriminerar och förtrycker ni genom ett uppträdande och ett språk gentemot män i den offentliga debatten som, om det hade varit män som betedde sig på samma sätt, omedelbart hade uppfattats som sexistiskt.
Genom att göra allt detta har ni inlett ett bittert, ondskefullt och orättfärdigt krig mot det andra könet. Frånsett det faktum att ni inte har något att vinna på det, så kommer det också att leda till ett totalt bakslag. För förr eller senare kommer männen inte längre att vilja vara del av ett så kallat jämställdhetskrig, som innebär att de är på förhand dömda. Att de ska förlöj¬ligas, och deras värderingar och sexualitet sölas ner. Därför kommer de så småningom att vända sig emot er och så kommer alla att förlora. Pendeln vänder bara tillbaka igen.
Vi har valt en lite annorlunda väg i Danmark, eller jag tror vi är på väg att göra det. Här kommer vi steg för steg att begripa att vi alla, män som kvinnor, har något att vinna på jämställdheten. För om man sätter kriget i system och straffar männen för att de är män, så kommer man aldrig att uppnå det enda som kan skapa jämställdhet. Nämligen att männen kan se det som en fördel för sig själva.
Kära svenskar. Detta är anledningen till att inte bara kvinnorna kommer att förlora detta könskrig. Nej, alla svenskar kommer att förlora.
Och detta är anledningen till att Danmark har kommit längre i frågan om jämställdhet än ni.
Vad ni än har inbillat er.

Den som lever får läsa svaret på DN.Kultur imorgon!


UPPDATERAT, 2013-06-05

Vi som överlevde natten kan läsa författarens Nina Björk svar i replikväxlingen som publiceras samtidigt i DN Kultur och i danska Politiken: "Jag är övertygad om att många av mina danska systrar applåderar den feministiska kampen."

Nina Björk inleder repliken med: Feminism är en politisk rörelse för att göra kön till en ointressant kategori i en människas sociala liv. Att födas med ett visst könsorgan ska inte ha någon betydelse för vilka förväntningar som ställs på en, vilket arbete man får, vilken lön man får, hur svårt eller lätt det är att bli vd eller vara hemma med småbarn, hur sällan eller ofta man får se sin kropp exploateras för att sälja allehanda produkter.
Jag kan bara konstatera att jag delar Nina Björks åsikt, hennes resonemang.

(…)

Feminister kräver sin rätt. Sin ekonomiska och sin politiska rätt. Feminister vägrar godkänna de manliga privilegierna. Och vi tänker inte fråga männen: "Är det okej, eller upplever ni er hotade nu?"
Avslutningsvis skriver Nina Björk: Däremot är jag ett offer som vägrar acceptera handlingen som gör mig till offer.
Här håller jag fullständigt med Nina Björk:
JAG ÄR ETT OFFER SOM VÄGRAR ACCEPTERA HANDLINGEN SOM GÖR MIG TILL OFFER.

P.S. Hotad känner jag mig men jag förstår inte riktigt vilka är MINA manliga privilegier!